Carl Michael Bellman - Fredmans Sång 13 - Lokatten

På klubben. Det var rätt kuriöst! I går afton så satt vi och talte om finansverkets nuvarande tillstånd, sedan kursen blivit reglerad till al pari. Det supponerades av en viss, att du vore bank och låge uti Munkens trappor. Jag krånglade mig upp till dig efter vederbörligt tillstånd. In bona fide ger jag dig min ego i underpant: du vill men jag kan inte; jag kan, men du vill inte. Skulle du då blott för omöjlighetens skull skuffa mig utför åt Lokatten och de trapplösa trapporna? ”Lokatten, Lokatten — min frände, gutår — Där finnas fioler och jungfrur på spår: i fönster, i gluggar, i vinklar och vrår en kjortel, en båtsman och kärleken rår.” ”Vad frågar jag efter finans och balans, blott fyrken och flaskan och jag gå i dans? Medborgare, bank, al pari och fan de kvitta mig lika, blott öl finns i stan.” Men Italien