Verklighet

Jag spänner ögonen, försöker se genom dammet, vad som är upp eller ner rör mig inte mer, vem bryr sig om riktigt. Det tar ett tag att sakta ner, vänta på vad jag kan få se men ingenting känns längre särskilt viktigt. Jag svävar fram, behöver inte längre någon hamn, för att nånsin kunna lägga till behöver man vara riktigt skicklig Jag har låtsas att jag vet, vet vilket som är verklighet , men jag behöver inte se. Jag skulle ändå sjunka längre ner. Ja jag vet alla fall det